00:20:00
Bästa karaktärerna i Sagan om ringen-triologin!
Har spenderat dagen med att söka skydd från stormen och titta på Sagan om ringen (första och andra filmen) tillsammans med Ingrid! Sagan om ringen-filmerna kan möjligtvis vara de bästa filmerna som gjorts någonsin, eller åtminstone är det den bästa triologin som gjorts, och varje gång jag ser dem blir jag som om jag vore tio år igen och var på bio med min pappa och mina bröder. Helst vill jag bara springa ut och döda orcher nu, men då det fortfarande är storm utomhus får jag nöja mig med att skriva en schysst lista istället.
Så, vilka är enligt min mening de intressantaste/bästa karaktärerna i Sagan om ringen? Först och främst kan väl konstateras att i princip alla karaktärerna i LOTR (Lord of the rings, pallar inte skriva ut allt!) är grymma, däremot finns det vissa som är mer intressanta och har lite fler dimensioner förutom att bara vara badass.
5. Gandalf - på femte plats kommer ingen mindre än Gandalf. Redan som Gandalf the grey är han sjukt badass (han dödar ändå en Balrog, är Midgårdsmästare på att blåsa rökringar och kan trolla), men nivån höjs ett snäpp när han blir Gandalf the White. Saruman (Inte Sauroman som Ingrid envisas med att utala det), släng dig i väggen! Han räddar dagen jämt och ständigt,exempelvis i Moria, slaget vid Helms klyfta och vid slaget vid Minas Tirith. Dessutom räddar han Faramirs välskapta lilla rumpa när hans farsa försöker tända eld på honom. Good Guy Gandalf, eller GGG som han också kallas. Att påstå att midgård hade varit fucked utan Gandalf vore inte en överdrift.
4.Smeagol/Gollum - på fjärde plats kommer vår kära Smeagol. På samma gång den sötaste och den obehagligaste karaktären i hela LOTR. Det är omöjligt att inte smälta när man ser hans stolthet efter att ha fångat sina "kanickler", och hans reaktion när "den fete" förstör dem i en gryta. Det intressanta med Smeagol är att han är oberäknelig, och det är svårt att bestämma sig för huruvida man tycker synd om honom, eller om man bara tycker illa om honom. Jag personligen tycker att sådana karaktärer är intressanta, betydligt mer intressanta än bad guys som man bara ska ogilla. Ett perfekt exempel på en bra bad guy är Loki från Thor/Avengers! Förövrigt är Smeagols diskussion med Gollum i Sagan om de två tornen en av de bästa scenerna i alla filmerna, tycker jag i alla fall. LEAVE NOW, AND NEVER COME BACK!
Och nej, Smeagol lider inte av "schizofreni", om något har ha en dissociativ identitetsstörning. Ville bara få det ur världen.
3. Legolas - Med egentligen bara för att han är så jävla bad ass. Egentligen spelar inte Legolas så stor roll för filmen eller dess utveckling, man hade kunnat ersätta honom med någon annan bra krigare och inte mycket hade hänt. Det är omöjligt att inte älska Legolas dock. Behöver jag ens påminna er om när han fällde trollet i Moria, när han glider ner på en sköld och dödar flertalet orcher i slaget vid Helms klyfta, eller hans voltigetrick lite tidigare när han svingar sig upp på en häst? Nej, alla som har sett filmerna kommer ihåg dessa episka ögonblick. Glöm inte heller när han ensam fäller en Olifant i sista filmen, även om den bara räknas som en..
För er andra Legolas-älskare har ni här en tiotimmarsversion av "Taking the hobbits to Isengard".
2. Boromir - Jag har inte tidigare varit något stort fan av Boromir, men Ingrid övertygade mig om hans förträfflighet, och vid närmre eftertanke är Boromir kanske den mest intressanta karaktären av alla. Det som gör hans intressant är att han som de andra krigarna inte är perfekt, utan han karaktäriseras just av mänskliga svagheter så som maktlystenhet, arrogans och högmod. Samtidigt är han dock kanske också en av de mest sympatiska karaktärerna. När de kommer ut ur Moria och Gandalf har dött (eller?!?!?!) visar han detta, medan Aragorn envist påpekar att de ska sluta whina och gå vidare (typ?). Uppenbarligen har Aragorn rätt, i vanlig ordning, men Boromir visar förståelse och medmänsklighet. Visst, Boromir är något av ett arsel, han försöker ändå stjäla ringen, men det är för att han inte har makt nog att stå emot den, vilket man väl kanske inte kan klandra honom för? Förutom Aragorn, Jesper Blomberg (lärare på Juridikum) och jag finns det nog få som hade kunnat stå emot ringens kraft. I vilket fall gottgör han för sina misstag när han i slutet av första filmen tar inte en, inte två utan tre pilar för att rädda sina polare. Ändå snällt.
1. "Samwise the brave" - Kanske LOTRs mest osjungna hjälte, och enligt min mening den största hjälten av alla i hela filmen. Han må inte vara den största krigaren, även om han sparkade orchrumpa i den sista filmen, men han är den med störst hjärta, och utan honom hade gnällspiken Frodo aldrig klarat sig. Han erbjuder sig till och med att lyfta Frodo, vilket jag kan tycka är lite "beneath him", men han gör allt för sin bro! Han visar dessutom en motståndskraft gentemot ringen, och ger tillbaka den till Frodo fastän att han inte behöver. Han hade ju lätt kunnat luras att han inte har den, åkt hem och gömt sig för Rosa Kattun, men det gör han inte! Den största bedriften är dock att han pallar med Frodos skit under alla filmer. Bär hans grejer, lyssnar på hans gnäll och till och med hänger med hans läbbiga polare. På sätt och vis liknar det förvisso min relation med Ingrid, och jag antar att det är sånt man står ut med när man är kär! (Se om filmen med inställningen att Sam och Frodo är gay, alla tecken finns där!)
Dessutom levererar Sam det bästa talet och den finaste scenen i hela triologin i slutet av den andra filmen. Sam FTW!
Bonus: Fetaste karaktären i boken är Tom Bombadil. Han bara chilar runt i skogen med sitt Hjortrongull. Värt liv!
Nu har jag lyssnat på "We're taking the Hobbits to Isengard" i 20 min, bara 9 h och 40 min kvar. God natt!
/Sebastian